strupe

substantiv

1. strube (anatomi m.m.)

Mördaren tog ett struptag (strupgrepp, strypgrepp, stryptag) om halsen på henne

Morderen tog et kvælertag om hendes hals

2. rør inde i halsen (anatomi m.m.)

Hålrummet som finns bakom munhålan och näshålan och som fortsätter ner till struphuvudet och svalget kallas matstrupen

Det hulrum, der er bag ved mundhulen og næsehullet, og som fortsætter ned til strubehovedet og svælget, kaldes for spiserøret

Fukta strupen

Drikke fx alkohol

Klara strupen, harkla sig

Harke, rømme sig

Sätta något i fel strupe

Få noget galt i halsen